Johanna.

A moment. Vadå "a moment"? Ett moment? Ett ögonblick? En stund? Ett minne? En händelse? Jag förstår inte riktigt. Det är ju hur svårt som helst att välja ut ett. Bara ett. Men aja. I'll give it a try, i vilket fall. Måste bara tänka lite först. Fast det märker ju inte ni. Såklart. Lawl.

 

Okäy. Så. För att inte knata tillbaka alltför långt i tiden så tänkte jag ta upp något som inträffade ganska så "nyligen". Och det var den dagen, eller rättare sagt kvällen, då jag kom hem från Spanien. Och Fredrik skulle sova hos mig. Vi hade då varit ifrån varandra i åtta, kanske till & med nio, dagar. Och jag var, hur som helst - på fullaste allvar, nervös inför att träffa honom. Och inte lite heller. Skakade, skrattade, snubblade på ord. Och när jag väl fick se, träffa & röra honom var det nästan som att jag fick någon slags kick. Var så himla, himla, himla glad, exalterad och gud vet vad. Efter att ha saknat honom så förjävla cpmycket. Och. Nej. Det var underbart, helt enkelt. Så fint. Så fint så.